Antonia

Idag: första dagen på höstterminen nollnio.

Förmiddagen var tokhypad. Alla hade en ”hälsa på alla-mission” och  stämningen var urglad på ett lätt speedat sätt. Inte undra på det dock, när folks sinnen är uppskruvade av den oerhört upphetsande klinikintroduktionen och florerande ”nya influensan”-rykten .

Det blev inte heller direkt tystare när nya namnskyltar med namn och ”Läkarkandidat” i fin blå text mot vit bakgrund delades ut. Det är ju nu det börjar!

Hypad stämning till trots kunde man ändå se några huvuden nicka till under den stimulerande föreläsningen om astma och allergi som fick mjukstarta introveckorna. Denna gång var det dock inte mina ögonlock som frenetiskt klippte för att åter finna fokus i ett halvsovande läge. ( Inte heller gled jag in i salen 10 minuter försenad för att inta min plats längst bak i salen, där de coola barnen sitter.) Kors i taket och cred till mig är berättigat!

Vilken tur att universitetsprästen också talade om för oss att det är OK att tycka att det är jobbigt. Det är OK att känna att den första kliniska terminen är en övermäktig, med tanke på de nya och stundtals psykiskt påfrestande situationer man kan komma att ställas inför.

Det är OK att sjukskriva sig berättade även studenthälsan.

Fint tänkte jag! Men jag kunde ändå inte låta bli att i mitt stilla sinne tillägga; ”Men hallå, du står inför en klass av elitister, MVG-barn ända ut i fingerspetsarna, ambitiösa så det förslår och begåvade på de flesta fronter. Folk som lever efter mantran som ”jag kan själv”, ”vill man ha något gjort får man göra det själv” och ”några kvällskurser kan ju inte skada”. Folk som inte gärna erkänner sig besegrade. Ofta det kommer att hända…”

Å andra sidan vet man dock aldrig. Dagen KAN komma då man råkar glömma rustningen hemma och elitisten inom en famlar i mörker. Det är möjligt. Rent teoretiskt.

Efter lunch på sjukhusrestaurang (olika tekniker i salladsbergsbyggande kunde skådas och utvärderas) väntade första fallstarten. I love PBL! Pause. Not so much kanske.

Dagen avslutades med några (6!) timmar av fikande och shoppande på stan. Och blir man inte glad i själen så säg, när ens kursböcker kostar 1000 kronor styck (och man bör köpa minst tre olika). Pheeew, tur att man har råd!

I övrigt gött liv. Hej termin 5!

(... hej matlåda?)