Antonia

Idag har ett demensboende besökts. Ett PM skrivits. Sushi ätits. Roliga och mindre roliga ämnen avhandlats.
Mat för de kommande dagarna puttrar ute i köket.

Nu sitter jag här med en kaffekopp i handen i mitt rum som som närmast kan liknas vid ett slagfält.
På ALLA tidigare fria ytor trängs för tillfället  kläder, böcker, tidnigar, smink, ljuslyktor och miniräknare.
Lägg till det lite moody musik, dis utanför fönstret och en pågående förkylning.
Det är ju nästan så att man vill gråta.

Men bara nästan. För nej, jag gör ju inte sådant. Så man kanske borde städa i stället?
Det är förvisso inte tentavecka MEN jag har trots allt fallredovisning imorgon, inför vilken jag inte ens öppnat böckerna.
Det får duga.