Särskrivning är särskrivning.
Ärligt talat. Svenska som modersmål. Idog språkundervisning genom minst hela grundskolan. Oräkneliga medier som förmedlar sig i skrift. Texten är överallt, man kan inte undgå att läsa eller skriva. Vore det då för mycket begärt att folk skulle kunna dra nytta av de där otalet timmarna i skolbänken eller sina små grå när man väl lämnat skolmiljön för det "riktiga livet" ?
När folk exempelvis sitter och knåpar ihop sina reklamskyltar, företagsslogans eller vad det nu råkar vara som skall tryckas upp och fånga allmänhetens blick; vore det då inte värt den där extra minuten det tar att slänga ett öga i SAOL? Intresset skall förhoppningsvis komma från en nyfikenhet på vad företaget el dyl har att erbjuda, inte den tarvliga särskrivningen eller stavfelet i svarta blockbokstäver mitt på skylten.
Pinsamt.
Å andra sidan kanske det är en del i en gigantisk sammansvärjning? En strävan mot ytterligare amerikanisering av samhället ligger nära till hands. Var och varannan unge skriver rubriker med versaler i början på orden, och afterwork nu är ett etablerat begrepp även i SAOL (notera dock att det är sammanskrivet...). Eller har vi blivit så omedvetet amerikaniserade/engelskinfluerade? Kanske. Uppenbarligen.
Språkpolis eller inte, visst sticker det lite i ögonen och gör mig lite ledsen på folks okunnighet/lathet/ignorans. Det är ju vårt språk, värna om det!
Ibland blir man fundersam.
Kommentarer
Trackback
