Murphys lag. Google it.
Det händer inte ofta. Men ibland gör de sig påminda.
Känslorna. De orättvisa och mörka. Maktlösheten. Saknaden.
Och jag känner för mig. För dig. För de som inte längre är en del av det hela som är jag. Mitt liv.
Och det gör ont.
Men jag låter dem komma. Ibland.
Jag tror att de gör gott, på något plan.
En del tar jag med mig. De jag inte är redo att släppa, de som fortfarande är en del av det hela.
Det hela som är jag.
Och de säger att det gör mindre ont med tiden.
Det gör det.
Mindre ont. Med tiden.
Ibland går tiden långsamt.
--
Livet känns ju lite extra eländigt om man nyss tappat ut en veckas storkok av kycklingcurrywok på golvet. ==> Sjukhusrestaurangen resten av veckan.
Suck. Jag tror att jag behöver shoppa.
Livet känns ju lite extra eländigt om man nyss tappat ut en veckas storkok av kycklingcurrywok på golvet. ==> Sjukhusrestaurangen resten av veckan.
Suck. Jag tror att jag behöver shoppa.
Kommentarer
Trackback
